esther A

åh vad bra det kommer bli!

---

varenda gång jag rör på mig i sängen blir jag påmind om vad jag gjorde igår.
utan att tänka kanske, men jag visste vad jag gjorde. jag ville..
smärtan påminner mig om att jag lever, varenda gång är en besvikelse.
jag vill inte det, tänk att få vara långt bort och bara se alla andra.¨
bara se, inte behöva göra några rätt eller fel. inte behöva tänka
aldrig mer ta ett beslut. jag ser bara allt som är negativt,
någon borde säga åt mig, mamma gör det..
jag lyssnar inte.. jag har en som är helt fast i mitt huvud.
han, det är en han. han talar om precis vad som är rätt och fel.
Allt jag gör är fel är han noga med att påpeka. så det vet jag.
Nu vet jag det redan innan, därför har jag slutat göra saker.
jag är rädd för alla de där felen, alla de där hånskratten..
jag har fått nog av dem.. mitt huvud fattar ingenting..
kommer jag aldrig bli jag igen? vem är jag föresten?
jag har inte en aning längre..
försvinn.

två helt olika saker.. sån är jag.
jag är olika.