VÄNTAN

jag kollar på klockan, kollar mobilen, sover en stund, kollar klockan, tiden går så förbannat sakta.. men jag har inte bråttom.

Tiden har kommit ikapp mig, allt som jag tidigare bara lämnat och struntat i att känna kommer nu... Känner mig helt tom, och har en stor klump i magen. Jag har ingen ork.. Undviker att möta mig själv i spegeln.. Det känns som att jag inte är duglig till någonting, allting jag gör blir bara fel.. Jag hoppas lite handboll kan göra mig på bättre tankar..
fasen, sophie är inte där.. Hon har det säkert alldeles underbart just nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0